Bofink

Bofink
Det latinska namnet är Fringilla montifringilla som betyder ogift fink. Det syftar på att bofinkshannarna kommer en vecka tidigare än honorna på våren.

Längd ca 16 cm.

Utseende: Hannen har gråblått huvud och roströda kinder, bröst och buk. Honan är gråare och grönbrun på ovansidan. Både hannen och honan har vita vingknogar och vingband som syns i flykten, dels har dom båda grönaktig övergump som skillger ifrån Bergfinken.

Läte: Sången är en glad och relativt hård ramsa som faller något i ton. Locklätet "fink" kan påminna om Talgoxens. I flykten är den mjukare "djupp". I sydsverige förekommer mer släpigt "dryyy".

Föda: Under häckningstiden äter Bofinken insekter. Under resten av året äter den mest frön.

Miljö: Häckar i de flesta biotoper utom i fjällen.

Flyttning: Bofinken flyttar till västeuropa under september- oktober. Åter i mars- maj. Övervintrar i varierande antal. Äter gärna vid fågelbordet.

Information från "Fåglar för alla i Sverige och övriga norden", "Fåglar från fönstret", sofnet.org

Blåmes

Blåmes
Det latinska namnet är Parus caeruleus som betyder himmelsblå mes.

Längd ca 12 cm.

Utseende: Blåmesen har en liten klarblå basker på huvudet och har blåa vingar och blå stjärt.
Blåmesen har svarta ögonsträck och en liten svart haklapp. Gröngrå rygg och gulundersida med mörkare mittstreck. Både honan och hanen är lika. Hanen har nog lite klarare färger.

Läte: Blåmesen har många läten, men vanligt är ett muntert "pitsi-tere-tere" eller klingande "tji-di-di". Sången är mycket silvrig i tonen "siii-siii-siii-syrrr".

Föda: Blåmesen är en inseksätare som gör en stor nytta i trädgården. Äter frömst frön under vintertid och äter gärna talg på fågelbordet.

Miljö: Lövskogar, parker och trädgårdar.

Flyttning: För det mesta stannfågel. Men kan utvandra i stora antal vissa år.

Information från "Fåglar för alla i Sverige och övriga norden", "Fåglar från fönstret", sofnet.org

Jag informerar

Jag skriver om en ny fågel några gånger i veckan . Jag säger det här så att ni vet:)

Talgoxe

Talgoxe
Det latinska namnet är Parus major som betyder större mes.

Längd ca 14 cm. Talgoxen är den allra största mesen i europa.

Utseende: Talgoxen har ett gult bröst och en svart mittband. Mittbandet är något bredare på hanen. Talgoxen har ett svart huvud med kritvita kinder. Mossgrön rygg och vingarna är blågröna med vitt band.

Läte: Sången är lätt och klingande "ti-ty ti-ty ti-ty" eller ibland trestavig "ti-ti-ty...".

Föda: Till stor del allätare. Under sommartid befinner talgoxen sig mest i skogen där den hittar sin föda. Under vintertid äter den frön. Talgoxen äter gärna talg och liknande vid fågelbordet.

Miljö: I vårt land i de flesta biotoper. Typisk hålhäckare som gärna bebor i holkar.Flyttning: Talgoxen är en stannfågel. Det menas att den stannar i Sverige året runt. Men vissa ungfåglar kan flytta sig söderut. Talgoxen finns nästan överallt i europa utom Island.

Övrigt: Den högsta levnadsåldern är 15 år.

Information från "Fåglar för alla i Sverige och övriga norden", "Fåglar från fönstret", sofnet.org

Om mig.

Hej, detta är min blog. Jag gillar att spana efter fåglar. Det är därför jag gör denna blog. Jag kommer att skriva om olika fåglar som finns i Sverige. Jag hoppas att ni uppskattar det. Jag börjar främst med vanliga fåglar som kommer till fågelbordet. T ex Talgoxe, Blåmes, Bofink och Grönfink.